På ena sidan finns kvinnorna som vill kunna välja förlossningssätt själva. På andra finns de som Ylva Vladic Stjernholm som är något mer restriktiv när det gäller valet av planerat kejsarsnitt.

Ylva Vladic Stjernholm, docent och överläkare inom obstetrik på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, har forskat på frågor som rör graviditet och förlossning. I Läkartidningen har hon publicerat debattartiklar om kejsarsnitt och dess påverkan.

– Man gör ett kejsarsnitt om det är skäl till det, men ett kejsarsnitt är också en stor operation, säger Ylva. 

Vad finns det för risker med kejsarsnitt?

– Dels talar man om risker i ett längre perspektiv. När man pratar om risker i ett kortare perspektiv innebär alla operationer en större risk för blödning och en större risk för infektion. När det är ett kejsarsnitt så är det nog en sårinfektion, livmoderinfektion eller en urinvägsinfektion det är frågan om. Sen är det en liten risk även om det är en på hundra att man kan skada något organ i buken eller skada barnets hud även om man är noggrann. 

Det finns även risker på längre sikt.

– Nertill i livmodern är väggen mjukare och då blir det ett ärr där. För varje operation blir det ett nytt ärr. För varje ärr ökar risken för att det befruktade ägget vid den efterföljande graviditeten fäster nertill över ojämnheten vid ärret. Blir det en inväxt till livmoderväggen som är större än någon centimeter så lossar inte moderkakan vid förlossningen. Då måste man oftast operera hela livmodern för man får inte försöka riva loss moderkakan. Då blir det livshotande blödningar, säger hon.

Vad finns det för risker med vaginal födsel?

– De flesta förlossningarna är ju okomplicerade och vi har extremt bra övervakning eller monitorering av förlossningar i norra Europa, i Norden och i Sverige. Vi har extremt säker förlossningsvård och det har vi haft sedan många år tillbaka.

Du hänvisar till hälso- och sjukvårdslagen gällande att patienten inte har rätt att kräva behandling. Om det är en person som har otroligt svår förlossningsrädsla kan det ju vara extremt traumatiskt för patienten om de då nekas. Hur tänker du kring det?    

– Man tänker så här att, vilket man alltid presenterar i samtal med den blivande mamman eller de blivande föräldrarna, självklart strävar vi efter att det ska bli bra. Man gör ett kejsarsnitt om det är skäl till det, men ett kejsarsnitt är också en stor operation som innebär en del konsekvenser både ur ett kortare och längre perspektiv. Då måste man ju informera om för- och nackdelar. Är det så att det är en svår fobi eller en psykiatrisk bakgrund eller så, ska man ge rådgivning och stöd. När vi ser på vår statistik i vårt graviditetsregister som är nationellt och rikstäckande som vi i professionen driver så är det 8% kvinnor som har sån här oro inför förlossning idag. 

Tycker du att diagnoser som PTSD och tidigare förlossningstrauma ska vara medicinska skäl för att bevilja ett kejsarsnitt?

– Det är ungefär två tredjedelar som har en sekundär förlossningsrädsla. De har alltså inte varit rädda från början utan det har kommit efter en negativ upplevelse av den första förlossningen eller en tidigare förlossning.  

Tycker du att det ska vara tillräckligt medicinskt skäl att ha exempelvis PTSD för att någon ska få beviljat kejsarsnitt?

– Man måste tala med varje person för sig och se till helhetsbilden. Lyssna på vad det rör sig om och vilka föreställningar den här personen har och vilket stöd som finns runt omkring. Men alla personer med PTSD behöver inte föda med kejsarsnitt, det kan man inte säga.

Ylva hävdar att det finns situationer där personer med PTSD har ändrat sig från planerat kejsarsnitt till naturlig förlossning. Att de med vårdens stöd tagit sig igenom förlossningen och känt sig stärkta av upplevelsen efteråt.

– Det är också en del i den mänskliga psykologin att människan klarar mer än vad man tror och det där måste man ofta sitta ned och prata med personen om, säger Ylva Vladic Stjernholm. 

Text: Alicia Petersson, Calle Jonsson