I del 2 försöker vi förstå vad kommunens bidrag egentligen går till men också hur en liten summa som 50 kronor har blivit världens snackis på Lugnets trygghetsboende.
Ett mail trillar ner i Björns inkorg. Brevet är från hyresvärden K2A. Där står det att han hotas av uppsägning. Därför väljer han nu att ta ett steg tillbaka av rädsla att bli av med lägenheten. Men mer om det längre fram.
Visionen med trygghetsboendet och Sidsjöområdet
Vi tar det från början. Efter många försök svarar Hans Bark i telefonen och går glatt med på ett möte. Han är den som i början av 2000-talet köpte upp hela gamla sjukhusområdet tillsammans med sin affärspartner.
Han beskriver hur alla byggnader var slitna och nedgångna men allt eftersom husen renoverades flyttade nya hyresgäster in.
När han står och berättar går en skolklass i gula reflexvästar förbi och ett gäng skolungdomar spelar fotboll på den stora gräsytan utanför vårdcentralen. Det stojas och stimmas. En mamma är på väg in på barnavårdscentralen och hundägare är ute på sin första promenad för dagen. Området myllrar av liv och generationer möts. Barnvagnar och rullatorer – hand i hand.
Eftersom hela Sidsjöområdet en gång varit mentalsjukhus, var det viktigt för Hans Bark att få in vård av olika slag. Idag känner han sig stolt över att bidragit till att området har både vårdcentral, hospice och trygghetsboende.
Hans Bark öppnade trygghetsboendet uppe i Sidsjön 2011 efter noggrant samråd med Barbro Westerholm, då ordförande för Sveriges pensionärsförbund. Hon var också den som introducerade statliga bidrag för trygghetsboenden i Sverige. År 2014 blev det möjligt att söka driftsbidrag från Sundsvalls kommun vilket Bark då gjorde.
År 2021 beslutar han sig för att sälja några fastigheter i Sidsjön till fastighetsbolaget K2A. I affären ingick trygghetsboendet.
– K2A låg på och ville köpa. Jag fick jädrit bra betalt, säger Hans Bark.
En bra affär för Bark möjligtvis, men för de boende på trygghetsboendet börjar problemen.
En förändring till det sämre
I och med köpet av trygghetsboendet ärvde K2A det kommunala bidraget som Sidsjö fastigheter ansökt om. Ett bidrag på flera hundra tusen kronor per år. Under 2023 kvitterade K2A ut 596 230 kr.
Snabbt efter försäljningen upplevde de boende att den service de tidigare haft inte längre fanns. Trygghetsvärdens roll förändrades och var endast där två timmar om dagen, jämfört med 4-8 timmar per dag som det var tidigare, och plötsligt skulle all kommunikation med hyresvärden ske digitalt.
I samband med köpet fick de boende ett nytt hyresavtal med ett tillägg på varje hyresavi på 50 kr. Enligt K2A är det en så kallad trivsel-avgift som går till fika och aktiviteter.
Det här har blivit en stor snackis på boendet där de boende då undrar vad bidraget på flera hundra tusen som K2A får från Sundsvalls kommun isåfall går till.
Det har varit väldigt svårt för de boende att få kontakt med K2A som endast svarar på mejl. Eftersom många varken har tillgång till smartphone eller dator. Efter hårda påtryckningar har de nu fått upp en brevlåda där de kan lägga en handskriven lapp med sina felanmälningar. Det har tagit två och ett halvt år.
Hotet om uppsägning
Tillbaka i lägenheten och Björn slår sig återigen ned vid det vita matbordet. Det han nu ska berätta bekymrar honom. Nervöst tar han fram en plastficka och plockar fram brevet han fått från K2A. Det märks att det här är något han tycker är jobbigt att prata om och han hittar inte de rätta orden, därför räcker han över pappret. Han pekar på ett stycke som berört honom på djupet. Där står det:
”Då vi har sagt till vid tidigare tillfälle och ej nått fram till en lösning på problemet så anser vi att detta är sista varningen innan vi kommer behöva gå vidare till annan instans för en anmälan. Ifall detta fortsätter så finns det risk för att vi kommer behöva avbryta ditt befintliga hyresavtal med oss.”
Därför väljer han nu att ta ett steg tillbaka och inte ställa fler frågor kring vare sig trivseltillägget på 50 kronor eller kring driftsbidraget, av rädsla för att bli av med lägenheten.
K2A förvaltningschef Henrik Nordlund kommenterar brevet:
– Vi skulle aldrig hota någon, men vi är alltid tydliga med vad som gäller i våra fastigheter och vad vi förväntar oss att våra hyresgäster, skriver Henrik Nordlund i ett mejlsvar.
I Björns ögon känns brevet ändå hotfullt. Han är besviken över hur K2A hanterat frågan och de har heller inte gett honom en möjlighet att berätta hur han känner och tycker.
Björn säger att han vet vilka regler som gäller kring uppsägningar eftersom han själv har ägt hyresfastigheter. Han väljer också att hoppa av styrelsen på boendet som finns till för att samarbeta med värden kring aktiviteter.
– Allt jag vill är ju att det ska gå rätt till och att vi ska få en värd/värdinna här på boendet som är här den tid bidraget täcker och att värden blir kittet mellan oss. Det är ju våra skattepengar det handlar om, säger Björn.
Han tycker att värden inte bara ska vara någon som kokar kaffe. Det kan de göra själva.
– Det måste ju vara nån med lite kunskap om äldre och våra intressen, säger han.
Björn är noga med att poängtera att de trivs fantastiskt bra i sin lägenhet som ligger i ett fint område där de har jättebra grannar. Det här är deras hem och här vill de verkligen bo kvar.
Kommunens nonchalans
De boende har varit i kontakt med kommunen för att få reda på vad driftbidraget som K2A får ska gå till. Svaret de fått är:
– Värdinna/värd på plats 4-8 timmar per dag.
– Fastighetsskötare som hjälper till med diverse ca 8 timmar per vecka.
– Gemensamhetsutrymmen på 270 kvadratmeter.
– Möjlighet till gemensamma måltider eller beställning av mat som levereras till lägenhet.
– Bokningsbart övernattningsrum för besökande.
– Möjlighet att boka frisör och fotvård som kommer till boendet.
– En styrelse som arrangerar aktiviteter.
De boende säger att verkligheten är en annan och ställer sig fortfarande frågan vart pengarna tar vägen.
Kommunen menar att de gör kontroller en gång om året för att säkerställa att kriterierna ovan efterföljs. De kan däremot inte uppvisa några protokoll eller anteckningar som styrker detta sen K2A tog över trygghetsboendet.
De boende upplever att kommunen har varit nonchalanta i sitt bemötande och inte tagit dem på allvar.
När hyresgästerna på Lugnets trygghetsboende försökt få svar på varför trygghetsvärden endast är där två timmar per dag och endast serverar kaffe fick de svar av kommunen att de minskade aktiviteterna beror på att de som bor där helt enkelt är för gamla för att orka med aktiviteter i någon större utsträckning.
De boende uppmanas också ha en aktiv styrelse som kan driva aktiviteterna i samråd med fastighetsägaren.
– Jag blev chockad av svaret! Vi har ju valt det här boendet för att vi orkar med aktiviteter och en fungerande styrelse har vi alltid haft, säger Björn.
I del 3 får vi reda på vad Sundsvalls kommun och K2A ger för svar på tal.
Lina Näsholm
Victoria Bergsten
Denice Eriksson