“Blerim Gashi” köpte sitt anställningsavtal för 3 000 euro men var tvungen att jobba utan lön nästan hälften av tiden.

– Rena slavarbetet, detta trodde jag inte om Sverige, säger Blerim. 

När vi kontaktar arbetsgivaren nekar han till anklagelserna.

– Det har fan inte hänt på det här företaget, säger arbetsgivaren.

“Blerim Gashi” som egentligen heter något annat kom till Sverige för bättre levnadsvillkor, men blev under två år utnyttjad av en tidigare arbetsgivare. Gashi är lastbilschaufför och har varit i Sverige under ett antal år.

Dcase kom i kontakt med Blerim genom vårt inlägg på Facebooksidan “Albaner i Sverige”. Tidigt under våra samtal med honom berättade han om sin situation. Han sa redan då att han jobbade under “slavförhållanden”.

– Jag jobbade fjorton timmar per dag, men fick bara betalt för åtta av de timmarna. Arbetsgivaren antar att man är nöjd för att han har fixat pappren åt oss, detta blir typ som en återbetalning till honom, säger Blerim.

Han beskriver arbetsituationen som modernt slaveri, där han och flera medarbetare är i arbetsgivarens grepp.

– Det är inte så enkelt att dra sig ur en sådan situation. Man betalar för en anställning. Sen kommer man, jobbar och investerar i det nya jobbet. Man vill inte bara lämna och sumpa allt man investerat i. 

Blerim berättar att han är med i Transportarbetarförbundet, men att han inte kunde vända sig till dem för att berätta om sina arbetsförhållanden. Skulle facket fått reda på att han inte blev betald för nästan hälften av tiden han jobbade hade en utredning kunnat startats, menar han. I det fallet skulle han riskerat att bli av med jobbet och på så vis utvisad. 

– Jag kunde inte vända mig till någon för hjälp. Man är fastkedjad genom sitt anställningsavtal och arbetstillstånd. Du är en slavarbetare genom dokumenten. Jag hade ett kollektivavtal som sa att jag jobbade 40 timmar i veckan, men i verkligheten kan jag ha jobbat 70 timmar. Jag fick dock inte betalt för 30 av dem timmarna, säger han.  

Blerims färdskrivare är ytterligare en anledning till att han inte kontaktade facket. De skulle då kunnat läst av att han jobbade 70 timmar och inte 40.

– Då skulle jag också ha varit körd. De skulle kunnat riva mitt kontrakt, säger Gashi.

Blerim berättar att arbetsgivaren på företaget han jobbade för när han kom till Sverige kränkte och utnyttjade arbetarna gång på gång.

– Jag kände att jag höll på att nå min gräns, att jag skulle göra en skandal. Jag orkade inte med hans kränkningar, säger Blerim Gashi.

Blerim berättar att arbetsgivaren kunde ringa på morgonen och ge order om att han under  kvällen skulle köra från Skåne till Stockholm. Detta utan förvarningar eller schema.

– Det var inte normalt. Jag kunde sova under natten och när man fick sådant samtal på morgonen ska jag direkt efter gå och lägga mig och sova hela dagen för att orka köra på natten? Det går inte. 

Han säger också att arbetsgivaren hade all makt över de anställda och att det skedde utpressningar när de inte gjorde som de blev tillsagda. 

– Chefen på företaget kände att han hade all makt eftersom han hade fixat dokumenten åt oss arbetare genom kontrakten. Han tänkte att vi inte hade någon annanstans att ta vägen. Om vi inte lydde order kunde han hota oss med sparken. Våra arbetsvisum hade då slopats och det hade lett till utvisning. 

Idag jobbar Blerim Gashi som chaufför på ett annat företag och väntar på att ansöka om permanent uppehållstillstånd.

“Nej, sånt händer inte i företaget”

När vi kontaktar Blerims förra arbetsgivare förnekar han både till att någonsin ha sålt ett anställningsavtal eller hotat någon anställd.

– Vi har uppgifter om att personer har betalat en summa till er för ett anställningsavtal. Stämmer det?

–  Nej, vad fan skulle det stämma för, säger ägaren till företaget.

–  Vi har fått information om att du har hotat att riva arbetarnas arbetsvisum om de inte följer det du säger till dem?

– Jag har inte hotat någon. Sånt händer inte i företaget, säger arbetsgivaren.

Edward Marini

Theodore Jansson Barksell

David Eriksson