En tid då kårhuset blomstrade, med tre barer och upp emot 30 hårt arbetande studenter per kväll.

– På lördagarna var det fullt i princip varje helg! Då blev det så varmt i lokalerna att brandlarmet ofta gick, drar sig André Bodin till minnes.

Men det fanns annat som hägrade för studenterna och glansdagarna skulle inte vara för evigt.

Vår historia börjar då Sundsvalls studenters kårhus AB grundades 1989 i samband med att kårhuset flyttade från en uttjänt gammal villa, till tornhuset på Köpmangatan 15. På den tiden var utbildningen vid Mitthögskolan inte knuten till campus i Åkroken som i dag, utan utspridd i stenstaden och delar av Östermalm. Därför var den centrala placeringen på Köpmangatan logisk.

I Tornhusets vackra och rymliga lokaler anordnades sittningar, fester och andra tillställningar. Det här var en tid innan internet och sociala medier då den sociala interaktionen skedde direkt från människa till människa. Tornhuset var den plats där studenter träffades, umgicks, knöt kontakter, pluggade och festade. Till evenemangen ställde studenter upp och jobbade ideellt och de delade solidariskt upp dricksen mellan sig som lämnades av gästerna.

– Det här var pre-telefon, de va 33-rullar i kameror, säger André Bodin som svar på frågan om han har några bilder kvar från festligheterna. Han beskriver kårhuset som stället dit alla gick för att festa. 

I slutet av 90-talet hade SSK två heltidsanställda studenter och André Bodin var en av dem. Han hade tagit ett sabbatsår från sina ekonomistudier och var ansvarig för ekonomin på kårhuset. Det föll på hans lott att påminna de andra ungdomarna om att man inte kan ge bort öl till alla sina kompisar, för då kommer det inte in några pengar till kårhuset att göra andra roliga saker för. 

– Jag var illa omtyckt där, säger André Bodin. 

Campus i Åkroken invigdes 1997 och läsåret 1999/2000 utsåg Sveriges förenade studentkårer Sundsvall till årets studentstad. André Bodin har ett vagt minne av att det firades med en “chilifest”, temat var hetta och man hade lagt ut chilifrukter på borden. Grabbarna tävlade om vem som kunde äta flest.

– Det blev kö till toaletterna den kvällen. Det är sådana saker man minns, skrattar André Bodin. Han har fortfarande vänner kvar från den tiden.

Under 00-talet växte konkurrensen från närliggande krogar gradvis. Krögare hade fått upp ögonen för studenterna som kundgrupp och började med happy hour och studentrabatter. Studentlägenheterna fick fibernät, så behovet att sitta i datasalen i Tornhuset minskade. Samtidigt hölls förfester vid studentbostäderna som låg nära campus. På studentboendet på Dalgatan stannade ungdomarna kvar tills långt in på kvällarna. Som följd började ekonomin i kårhuset att gå allt sämre. Tornhusets storhetstid närmade sig sitt slut men var inte över.

Jonas Öberg var VD för SSK AB år 2006. Han beskriver hur viktig den sociala delen av studierna är. Hur det är en tid i livet då man får lära känna sig själv och knyta kontakter för livet. Som många andra träffade han sin blivande fru i Tornhusets lokaler.

– Kårhuset var en brutal social generator! När man började sina studier kände man inte någon, men efter en helg på kåren kände man alla, säger Jonas Öberg.

Den mindre genomströmningen av studenter gjorde att man hade öppet mer sällan. Man satsade på temakvällar och event, ibland med inslag av livemusik för att locka besökare. Men det 2700 kvadratmeter rymliga tornhuset kändes tomt när det inte kunde fyllas helt.

– Storhetstiden hade tagit slut och man började kolla på hur man skulle spara in. På en krog eller nattklubb vill man ha känslan av att hit går folk, det är här man ska vara, men det blir ju inte så när de stora lokalerna sväljer så mycket folk, säger Jonas Öberg.

På den tiden var ersättningen till de heltidsanställda i SSK en blygsam summa motsvarande studielånet.

– Man blev inte rik på att vara där, skrattar Jonas Öberg.

Fram till år 2010 var det enligt lag obligatorisk att vara med i en studentkår vid universitets- och högskolestudier. Debatten om kårobligatoriets vara eller icke vara hade varit på tapeten länge och 1989 tog SKS, Studentkåren i Sundsvall, beslut om att verka för ett avskaffande. Man var då medvetna om att avskaffandet kunde leda till minskade medlemsintäkter, men principen av frivillighet ansågs viktig för kårens legitimitet.

Storhetstiden för Sundsvalls studenters kårhus AB närmar sig sitt slut men minnena lever kvar i stadens undermedvetna när studenterna blir vuxna och tillsammans formar stadens framtid. Det är nostalgi som väcks hos intervjuobjekten och många tackar oss för att vi ringde och lät dem berätta och återuppleva sin ungdom som student i Sundsvall. 

Som våra efterforskningar har visat var det många faktorer som förändrade kårhusets möjligheter under denna tid, och framtiden kom att bjuda på stora utmaningar, kamp och besvikelse.

Läs del 2 – Grönborgs eleganta lokaler lockar och förblindar