Vi befinner oss i en tid när Sundsvalls studenter planerar inför en flytt till Grönborg. Sundsvalls studentkår hade blivit lovade likvärdiga förutsättningar som de haft i Tornhuset i Grönborgs lokaler och studenterna var hoppfulla.

– Det var en grundförutsättning att vi skulle gå in på liknande premisser, säger Joachim Sjövall tidigare ordförande för SKS och senare VD SSK.

Glansdagarna i Tornhuset på Köpmangatan är förbi. Studenterna kommer inte lika ofta eller i lika stort antal som förut. De lockas av de övriga krogarna i stenstaden och den nya bekvämligheten som fibernätet i studentbostäderna medför. Förfesterna i studentlägenheterna på Dalgatan håller även kvar studenterna till långt in på kvällarna. Kårobligatoriets avskaffande minskade medlemsantalen och därigenom minskade även de ekonomiska förutsättningarna för studentkåren.  

Men dessa var inte de enda problemen för kårhusbolaget. Våra efterforskningar har visat att kårhuset har haft svårt att ha en översikt över sina finanser. I studenttidningen Kåridåren berättas hur dåvarande kårkassören Annica Notefält på årsmötet 1989 redovisar att det saknas verifikat som motsvarar nära en kvarts miljon kronor. Den gången ledde det till att styrelsen inte beviljades ansvarsfrihet av årsmötet. Som vi berättade i en tidigare artikel gjorde sig ekonomiansvarige André Bodin illa omtyckt när han sa till de övriga studenterna att de inte kunde ge bort öl till sina kompisar. En källa som vill vara anonym säger sig ha kommit på studenter med ta hem både alkohol och mat från kårhuset. Vi har även tagit del av en dom från 2015 där en tidigare anställd ekonom dömdes för trolöshet mot huvudman efter att ha tagit ut pengar ur bolaget åt sig själv och sina barn. 

2008 satte Joachim Sjövall sin fot på kårhuset på Köpmangatan för första gången. Hans engagemang skulle komma att bli långvarigt och innefatta bland annat ordförande för Studentkåren i Sundsvall, SKS samt VD för Sundsvalls studenters kårhus AB, SSK AB .

– Efter insparken fick jag blodad tand, de hade något vackert som de byggde där, säger han.

En grupp bestående av en ekonom och några studenter fick i uppdrag av bolagsstyrelsen att ta fram den ekonomiska analysen av läget för SSK i Tornhuset. Resultatet redovisades våren 2010 och visade att en konkurs för bolaget var oundviklig över tid om ingenting nytt hände.

Diskussionen om att flytta kårhuset närmare campus hade börjat redan då bygget av campus i Åkroken låg i startgroparna. Det fanns från flera håll en vilja av att skapa en plats som kunde knyta till sig forskning, studenter och människor från affärsvärlden. Ett kreativt samlingsnav för såväl Åkroken som hela regionen. Åkroken Science Park (som idag heter Bizmaker) var en drivande part, men även Mittuniversitetet och Skifu var med och arbetade för en etablering. 

– Platsen här i stenstaden blev med tiden allt mer ologisk, säger Joachim Sjövall.

Redan år 2014 tecknas ett avtal mellan SKS och kommunstyrelsen om ett stöd på en miljon kronor årligen till SKS. Det skulle hjälpa till med den högre hyran i de nya lokalerna på Grönborgs. I avtalet åtar sig SKS att tillhandahålla en fullgod studiesocial miljö för Sundsvalls studenter med studentkafé, lunchrestaurang, studentpub och möjligheten att boka sittningar. Allt till ett förmånligt pris för samtliga besökare och i synnerhet kårens medlemmar. Ett liknande avtal tecknades mellan fastighetsbolaget Skifu och kommunstyrelsen som syftade till att Skifu skulle hjälpa till med att utveckla den studiesociala miljön i Sundsvall. 

Hans Wreber var tjänsteman på kommunen vid tiden och var med och utvecklade avtalen.

– Vi ville att kåren skulle få bra möjligheter att driva verksamhet i de nya lokalerna, säger Hans Wreber.

Det skulle vara omöjligt för kåren att driva sin verksamhet om hyran blev mycket högre än den redan var. Därför gavs ett löfte om att SSK skulle få samma förmånliga hyra i de nya lokalerna på Grönborg som de haft på Köpmangatan.

– Det var en grundförutsättning att vi skulle gå in på liknande premisser, säger Joachim Sjövall.

Joachim Sjövall var en av sex deltagare i den grupp som fick till uppdrag att planera flytten. De tog fram en handlingsplan med olika alternativ för hur verksamheten skulle bedrivas i Grönborg. Planen innehöll flera olika ambitionsnivåer för hur verksamheten skulle bedrivas.

– Vi rekommenderade alternativ tre. I det föreslog vi att det skulle finnas en lunchverksamhet och ett visst åtagande för konferenser och liknande mot övriga som fanns i fastigheten. Det kändes mest realistiskt för att vi skulle kunna bygga en ekonomi i det hela, säger Joachim Sjövall.

Han berättar även att det fanns ett fjärde alternativ som kunde bli aktuellt senare, man hade kunnat utöka restaurangen till att ha en typ av á la carte-inriktning som kunde dra ännu mer externa kunder till sig.

– Eftersom personalkostnaderna för det fjärde alternativet skulle bli så höga, rekommenderade vi inte det alternativet från starten. Men styrelsen valde det ändå, fortsätter Joachim Sjövall.

Den gyllene eran på Köpmangatan går mot ett oåterkalleligt slut och nya tider väntar väst på stan. Tornhuset lämnas tomt och studenterna ser fram emot ett nytt och fräscht kårhus men det blir inte alls som de tänkt sig.

Vi mötte upp Kim som var en tidigare anställd på SSK innan och efter flytten till Grönborg på ett fik en bit utanför Sundsvalls stad för att höra Kims historia. Te och bakelser står på bordet och jämte oss sitter en nedstämd person som samlat kraft för att ta sig genom den här tiden ännu en gång. Kim menar att det faktum att kårhusbolaget hade ekonomiska svårigheter redan innan flytten till de betydligt dyrare lokalerna borde ha tagits på större allvar.

– Jag försökte verkligen med näbbar och klor att förhindra den här flytten, men det var ingen som lyssnade på mig. Den här tiden tog så mycket av mig och jag bär med mig det här för alltid, säger personen.

Joachim Sjövall säger att det är lätt att vara efterklok och att flytten inte genomfördes på det bästa sättet.  

– Men det hade inte gått att stanna kvar i stenstaden. Flytten kan kritiseras men alternativet att stanna kvar var sämre, säger han.

Studenterna sätter båda fötterna i båten och styr iväg med förväntningar på bättre tider. När de når målet kommer det att visa sig att valet att gå in på den högsta ambitionsnivån i Grönborgs nya lokaler inte var tillräckligt genomtänkt.

Läs del 3 – Satsningen blev ett svart hål som slukade pengar

Mikael Grundén

Charlotta Hagberg Widell

Sophia Vestrin