Folk har alltid varit på flykt och det är inte någon skillnad idag. Människor flyr från sina hemländer för att finna asyl och säkerhet i ett annat land. Enligt en rapport från UNHCR har Sverige varit ett av EU-länderna som tagit emot flest flyktingar per capita. Flera av dessa människor kommer att hamna på en svart arbetsmarknad där man ofta har dåliga arbetsvillkor, få rättigheter och uteblivna löner. Ett skuggsamhälle som utnyttjar samhällets mest utsatta.

Under 2015 var antalet asylsökande det högsta någonsin med över 160 000 personer enligt Statistiska Centralbyrån.

Vi har pratat med Mahmoud som var 14 år när han kom till Sverige 2015 från Afghanistan. Han kom hit som ensamkommande flyktingbarn. 

– Jag kunde ibland jobba upp till 18 timmar per dag med jättedålig lön. Det är alltid dålig lön på svartjobb, säger Mahmoud.

Alina jobbade minst 70 timmar i veckan på restaurangen som hon tidigare jobbade på. Hennes nuvarande arbetsplats har bättre arbetsvillkor men arbetsdagarna är fortfarande långa. 

– Jag börjar klockan nio på morgonen och slutar klockan 22 på natten. Ibland jobbar jag sex dagar i veckan, säger Alina.

– Arbetstiderna, det är sällan det handlar om 40-timmars veckor. Det är oftast 50-60 timmars veckor, väldigt långa arbetstider, säger Sten-Erik Johansson, föreståndare för Fackligt center för papperslösa. 

Alina berättar att hon kom till Sverige tillsammans med sin familj när hon var liten. Hennes familj kom hit från ett fattigt land i östra Asien. De har haft svårt att få uppehållstillstånd i Sverige för att det inte pågår något krig där de kommer ifrån. 

Vi har varit i kontakt med Migrationsverket som förklarar att när personer på flykt kommer till Sverige startar dem upp en utredning för att bestämma om personen i fråga har rätt till att stanna i Sverige. Den här processen kan ta lång tid och dagersättningen som betalas ut är låg.

I dag ligger en dagersättning från Migrationsverket för en vuxen ensamstående person där mat ingår på 24 kronor om dagen. Frågan är hur en person ska klara sig på det ekonomiskt. Det slutar många gånger med att man vänder sig till den svarta arbetsmarknaden.

– Jag ville inte jobba svart, det var antingen att beckna eller svartjobb,  säger Mahmoud, som tidigare jobbat svart på en restaurang i Stockholm.

När man väl har börjat jobba på en svart arbetsmarknad kan det vara svårt att ta sig ut. Många som är i liknande situationer som Mahmoud upplever att det inte finns något annat val än att jobba svart eller beckna, det vill säga sälja droger.

Skatteverket menar att för den som arbetar svart är lönen ofta dålig eller uteblir, rättigheter och säkerheten på arbetsplatsen är bristfällig dessutom står man utan ledighet och sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Mahmoud berättar att det är alltid dålig lön på svartjobb. 

– Jag kunde ibland jobba upp till 18 timmar per dag och tjäna bara 80 kr i timmen, säger han.

Naser har nyligen blivit av med jobbet på en restaurang efter att ha rest utomlands utan tillåtelse från chefen. 

– Jag fick ingen ledighet men valde att resa ändå. Jag riskerade att resa för att jag var tvungen att fixa en viktig grej med mina papper utomlands, säger han.

Naser berättar att det är oklart om han får komma tillbaka till jobbet. Men om han kanske pratar med chefen så får han förhoppningsvis komma tillbaka, men för tillfället är han osäker.

– Det är mycket trakasserier och dumheter som slängs ut, elakheter, säger Sten-Erik Johansson. 

Detta gör att de som hamnar på den svarta arbetsmarknaden ofta blir utsatta. Alina som har jobbat svart på en restaurang i Stockholm i över ett år nekades sjukpenning trots att hon hade kommit överens med sin chef om en “fast anställning”.

– De betalade mig inte det och när jag sa emot svarade de bara “du vet väl att jag låter dig jobba svart”. Så jag bara fortsatte att jobba, säger hon.

I nästa del berättar Alina om sitt liv som papperslös på den svarta arbetsmarknaden.

(Mahmoud, Alina och Naser heter egentligen något annat.)

Text: Anna Lindblom, Faith Anyango och Saga Dillner.