Taxichaufförerna vittnar om de positiva och negativa sidorna av sitt yrke. Det gäller både de unga och de gamla. De tar även upp problematiken med språkhinder mellan fackförbundet och utländska taxiförare.

Vi pratar återigen med taxiföraren Abdirashid Muhammed som berättar att friheten är det bästa med yrket. 

— Förarna bestämmer här, inte åkerierna som på många andra ställen. Om jag vill vara ledig en dag och spendera tid med familjen, kan jag göra det. Men om jag vill jobba 13 timmar, kan jag göra det också. Om det finns körningar är jag här, om det inte finns tar jag det lugnt. Ingen bestämmer över oss. Det är det bästa med det här jobbet, säger han.

“Ingen bestämmer över oss” – det mantrat stämmer in ganska bra på den svenska taxibranschen sedan den avreglerades 1990. Läs Del 1 för mer information om vad avregleringen innebar.

Någon som håller med Abdirashid Muhammed är Abdi Mukhtar, som också är en ung taxiförare från Sundsvall. Han påpekar att det kan vara tråkigt ibland och problemet med att det finns för många taxibilar.

— Det är bra när det finns mycket jobb, men ibland känns det tråkigt. Man kan sitta i timmar utan att göra något. Om man har mycket körningar är det bra, men nu har det blivit för många taxibilar i förhållande till hur mycket körningar det finns. Jag tycker det är ett problem, men jag vet inte hur det ska lösas, säger han.

Tekle Hagos Ghebremariam, äger ett eget litet taxibolag. Han är inte lika positivt inställd till yrket som Abdirashid Muhammed, som står parkerad bakom honom i väntan på kunder.

— Det är jättesvårt, ibland är det bra och pengarna räcker, ibland inte. Till exempel, idag började jag jobba klockan fem på morgonen och nu är den snart tio. Jag har bara tjänat 410 kronor under den här tiden, säger han. 

Tekle Hagos Ghebremariam, driver ett taxibolag och är taxichaufför sedan tre år tillbaka. Han kommer ursprungligen från Eritrea, men har nu bott i Sverige i ett antal år och driver sin egna taxiverksamhet tillsammans med sin familj. Under sin tid som egen taxiföretagare har Tekle stött på svårigheterna inom branschen, speciellt när hans bil togs ur funktion.

— Min bil blev skadad och skickades till en bilverkstad i en månad. Under den tiden kunde jag inte jobba, och kunde därmed inte ta ut lön. På det så behövde jag fortsätta betala utgifter som växelavgift på 15 000 kr och avgifter på bilen. Eftersom jag är egenföretagare finns det inget jag kunde göra förutom att vänta och betala, berättar Tekle Hagos Ghebremariam.

Det är en vardag som vissa taxiförare och företagare står inför, men det finns även andra typer av vardagar inom taxibranschen. 

Krister Skoglund är i och med pandemin en pensionerad taxichaufför. Krister har en bred meritlista där han bland annat är utbildad ingenjör och beteendevetare, triathlet, och senast taxichaufför. Han har även över 35 års erfarenhet inom arbetsmiljöfrågor. När han senare blev pensionär ville han sysselsätta sig med något för att skrapa ihop lite extrapengar. Han valde taxibranschen. Krister driver i samband med sitt yrke som chaufför en egen hemsida med ett stort engagemang om arbetsmiljöfrågor och arbetsvillkor inom taxibranschen.

— Jag märkte att det nästan inte fanns något alls om arbetsmiljöfrågor vad det gäller taxichaufförer. För mig är det viktigt att både rikta mig till arbetsgivare som är ansvariga för chaufförernas arbetsmiljöer och förare så dem vet vad dem har att göra med. Jag är själv väldigt stolt över sidan. Men tyvärr är det sällan någon som hör av sig, det är ju inte så att arbetsmiljöfrågor är den stora hitten i taxibranschen, säger han.

Krister Skoglund har märkt av de olika stressfaktorerna inom yrket. Själv har han erfarenhet av Arlandakörningar från centrala Stockholm under rusningstrafik, där han påpekar vad som gör honom stressad, och vad konsekvenserna blir vid stress.

— Du kan ju tänka dig, mycket bilar, mycket folk som är ute och rör sig som ska till jobbet. De flesta kollar i mobiltelefonen och går rakt ut i gatan. Och sen en jävla radda elsparkcyklar som helt laglöst flyger fram och tillbaka tvärs över gatorna. När man fick en sån körning så ville man bara bort därifrån så fort som möjligt. 

En del av yrket som Krister vill se en förändring i är den ekonomiska delen. Enligt honom är det en press på chaufförer som lever på att köra taxi, där betalningen är minimal, vilket även ökar stressen.

— Jag hade pension så för mig var det inte livsavgörande, men för dem som ska leva på det, det är klart att dem är stressade. Dem kan behöva jobba sex dagar i veckan, tolv timmar om dagen, vilket är på gränsen vad man får köra. Det ökar till stress som gör att man kör fortare där risken för olyckor stiger, säger han.

En studie av Folksam från 2020 mätte hastigheten på taxibilar på vägar runt Stockholm och Uppsala. Fyra av fem, mer exakt åttio procent av chaufförerna översteg hastighetsbegränsningarna, men det var ändå en minskning jämfört med året innan.  

Fackets uppgift

Johanna Bergsten, som jobbar som ombudsman i Transportarbetarförbundet i Sundsvall, berättar att det finns många bra anledningar att vara med i facket. Medlemmarna kan på så vis påverka sin arbetsmiljö och sina arbetsförhållanden, samt förstå sina rättigheter som arbetstagare.

— Man kan lära sig sina rättigheter väldigt enkelt. Blir man påläst och går på utbildningar kring sina rättigheter och villkor får man veta vad man som arbetstagare kan komma med för krav, säger Johanna Bergsten.

Johanna Bergsten menar att de flesta arbetstagarna är nysvenskar och inte kan språket så bra, vilket försvårar kommunikationen mellan arbetstagare och fackförbundet. Hon påpekar även att utländska kulturer kan vara en faktor till att nysvenskar inte går med i facket, just för att man inte vet vad det innebär. Men i Sverige är det en norm att vara medlem i facket, oavsett yrkeskategori.

— Det vi märker är att många av de som kör inte kan svenska och om dem då fick avtalsboken i handen så skulle dem inte förstå vad det står där. Det är ett jätteproblem då man inte vet vad man har rätt till, säger Johanna Bergsten.

Abdirashid Muhammed kommer från Somalia och jobbar heltid med att köra taxi i Sundsvall. Han är med i facket i Sundsvall och har somaliska som modersmål. Trots att han är med i facket och känner sig representerad av dem, är han bland de taxichaufförer som är missnöjda med att facket inte har någon som kan deras språk.

— Om jag har ett problem, så kan det ibland vara svårt att göra sig förstådd. Det skulle vara bra om det fanns någon som kan prata samma språk som jag, säger han. 

Muhammed menar att det finns många taxichaufförer som inte har bott i Sverige lika länge som han själv, och har det ännu svårare att förstå språket.

— Jag kan svenska eftersom jag har bott här väldigt länge, men det finns en del som inte kan svenska vilket leder till att de inte kan göra sig förstådda.

Facket, förarna och åkerierna är inte de enda aktörerna i taxibranschen. Flera myndigheter ansvarar för dess kontroll och tillsyn. Läs mer om det i Del 3.

Text och bild: Kevin Blomkvist, Musharaf Ibrahim och Sebastian Stiernspetz