För att komma underfund med varför det aldrig byggdes en dörr träffar vi Mittuniversitetets fastighetschef Lennart Johansson. Han sitter vanligtvis på filialen i Östersund men är vid vårt intervjutillfälle på besök på campus i Sundsvall. Det är han som har det delegerade ansvaret att ta beslut om en dörr ska byggas eller inte.

Lennart Johansson förklarar att campus är utformat som en stad i staden. Det finns en självklar tanke med arkitekturen. Ett nyckelord är att det ska vara ett flöde på området och han menar att ytterligare en entré i J-huset skulle förändra det.

Utseende före anpassning

Lennart Johansson förklarar att han upplever att skolan har en total fysisk tillgänglighet på 98%, men när vi frågar honom om källor till det kan han inte ge oss några aktuella sådana. Men det är inte bara flödet eller tillgängligheten som vägts in i Lennart Johanssons beslut att avfärda att det byggs en till entré i J-huset.

– Skulle vi byggt den där, då skulle vi också ha tillgänglighetsanpassat den och då hade entrén i sig inte blivit snygg, säger Lennart Johansson.

Det finns andra faktorer som också spelar roll för beslutet att inte prioritera den tillgänglighetsanpassade entrén, som till exempel budget. Det finns många prioriteringar för lärosätet, bland annat utbildningar, forskning och områdets utseende.

– Det finns ju också ett värde i att ha ner våra kostnader. Men vi ska uppfylla de krav som är och det gör vi idag och sen är det verksamhetens bästa då, för ögonen, säger Lennart Johansson. 

När vi har gått runt på campusområdet märker vi andra brister på tillgängligheten. Bland annat så sitter mikrovågsugnarna i de allra flesta lokalerna på en nivå som en rullstolsburen inte skulle nå utan hjälp. Lennart Johansson förklarar att han och hans kollegor finns till hands för dessa frågor och har man synpunkter kan man alltid komma med dem till honom, så kommer han se över problemet.

– Vet vi bara om det så gör vi det, säger han.

“Det kommer aldrig att kännas aktuellt för mig”

Lennart Johansson förklarar att under de femton år som han arbetat med dessa frågor på Mittuniversitetet har han aldrig upplevt att någon rullstolsburen på lärosätet haft problematik med tillgängligheten. Men trots Ellas upplevelse blir det svårt för honom att motivera en byggnation av en ny entré. 

– Det är tråkigt att hon upplever att det är jobbigt. Men samtidigt, alltså det blir så svårt att motivera, säger han.

För honom är det viktigt att man tänker på universitetets verksamhet i stort. Det finns forskningsarbete och laborationssalar som kräver ekonomisk prioritering. Han förklarar att det då är svårt för honom att känna att en tillgänglighetsanpassad entré i J-huset är viktig och att det finns saker av större vikt att lägga fokuset på. 

– Jag har haft en byggare som tittat på det och både han och jag sa att det inte känns aktuellt. Och det är jättesvårt, det kommer aldrig att kännas aktuellt för mig. Jag tror inte det. Utan vi ska lägga pengar på annat, säger fastighetschefen.

I nästa del förklarar förvaltningschefen Lotten Glans varför hon stöttar fastighetschefens beslut om bortprioriteringen av dörren.

Greta Olsson

Patricia Bergsten

André Frid