I del 1 möter vi Björn och Linnea och ställer oss frågan: vart tar pengarna vägen? DCase granskar hur kommunala bidrag som är till för att skapa trygghet för äldre blir en handelsvara för företag. 

Det är slutet av maj och den svenska våren har verkligen tvekat. Men de senaste dagarna har äntligen sol-törstiga människor kunnat ta sig ut för att få lite färg på näsan. Termometern visar dryga 20 grader på tisdagsförmiddagen på Lugnets trygghetsboende i Sidsjön i Sundsvall. Inbäddat bland höga gamla tallar och granne med flera förskolor, skolor, vårdcentral, hotell och en restaurang ligger boendet för pigga personer äldre än 65 år. Trots stekande sol, blå himmel och sommar i luften finns inga möbler utställda på den stora terrassen utanför gemensamhetslokalen. Den står öde och tom. 

Björn Jonsson hälsar ivrigt välkommen in i sin lägenhet där han bor tillsammans med sin fru Linnea. Dagsljuset och den ljumma brisen sveper in från den öppna balkongdörren och han slår sig ned vid det ovala matbordet. Han häller upp kaffe och ställer fram några dammsugare på ett blått fat. Linnea tar stöd från fåtöljens ryggstöd och reser sig upp från rullstolen. 

– Jag får känslan av att benet blir som en timmerstock om jag är stilla för länge, säger Linnea. 

Nu börjar de båda berätta. 

För fyra år sedan fick Linnea en stroke och de behövde byta boende. De bestämde sig för det som då hette Sidsjöhöjdens trygghetsboende som då ägdes och drevs av Sidsjö fastigheter. 
Trots stroken har Linnea ett stort behov av att röra på sig för att inte stelna till.

Hon har en begränsad rörlighet på sin vänstra sida. Här skulle de få ett nytt hem med öppna ytor, fina gemensamhetslokaler, likasinnade grannar och få göra aktiviteter tillsammans med en trygghetsvärd om dagarna.

Valet av bostad blev lyckat. Det fanns en trygghetsvärdinna på plats flera timmar om dagen som ordnade aktiviteter tillsammans med boendets styrelse. Det anordnades utflykter och promenader och behövde man hjälp med något fanns personal snabbt på plats. 

En förändring till det sämre
2021 köpte K2A trygghetsboendet av Sidsjö Fastigheter och det bytte nu namn till Lugnets trygghetsboende. Sedan 2014 har trygghetsboendet fått ett kommunalt bidrag som ska gå till driften av verksamheten samt till en trygghetsvärd på plats 4-8 timmar per dag.
I och med köpet av trygghetsboendet ärvde K2A det kommunala bidraget.

– Så länge jag bott här har jag vetat att kommunen har betalat ut ett bidrag till fastighetsägaren för att driva trygghetsboendet. Bidraget är på flera hundra tusen kronor per år, säger Björn.
Under 2023 kvitterade K2A ut 596 230 kr.

År	Månad	Utbetalning från Sundsvalls kommun
2022	Januari-december	400 389kr
2023	Januari-december	596 230kr
2024	Januari-mars	192 234 kr

Hit går pengarna idag
Kaffet är nu uppdrucket och Björn visar vägen ner till den allmänna lokalen. Här sitter ett tjugotal äldre och samtalar när Björn kliver in i rummet och slår sig ned på en stol. 

Trygghetsvärden som just idag är en ung kille, plockar fram koppar på en liten rullvagn i stål, staplar dem på varandra, lyfter upp kaffepannan och häller sakta upp kaffet i en stor termos. Sen lassar han upp några mandelkubb och chokladflarn på vagnen, sådana där färdiga köpekakor. Han rullar ut vagnen i den avlånga lokalen där pensionärerna förväntansfullt sitter och väntar. Värden slår sig ned på en stol vid det avlånga bordet medan pensionärerna långsamt går fram och serverar sig själva. 

Längst bort i den stora lokalen står en ensam träningscykel inklämd i ett hörn. Bakom cykeln tornar stora öppna fönster upp mot den gemensamma korridoren. Här står också ett skrivbord och en skrivbordsstol, och ett par gåstavar. Cykeln med trasig skärm passar inte in i beskrivningen av vad K2A själva skriver på sin hemsida om vad som ska finnas på boendet. Där står det att det ska finnas tillgång till träningscyklar och gåband.

Björn känner sig inte bekväm med att träna här i ett rum utan avskildhet. Eftersom det heller inte finns någon lämplig träningsutrustning väljer Björn hellre att ta bilen till gymmet som ligger en bit bort och betala för gymkortet själv. Linnea som sitter i rullstol blir hemma själv.

– Vi har fått investera i en sittcykel i lägenheten hemma, till Linnea så hon ska kunna få motion. Cykeln i det allmänna utrymmet är inte anpassat för oss äldre, säger Björn.

Kommunens vision är inte verkligheten
Sundsvalls kommun beskriver en helt annan bild av hur ett trygghetsboende ska vara. De beskriver att det ska vara en plats med möjlighet och frihet för de boende att främja önskemål och intressen. De beskriver en plats där det ska finnas drivkraft, intresse och nyfikenhet.

 – Om till exempel intresse för att plantera blommor finns kan värden hjälpa till att ombesörja detta så att det kan genomföras. Boendet ska främja samvaro, men de boende måste också få ha kvar sin fria vilja för att göra det de är intresserad av, säger Monika Wounder, handläggare på kommunen. 

Hon fortsätter med att beskriva hur hon tycker att en värd ska vara. 

– En värd ska vara ett verktyg för vad de äldre önskar. Allt kan inte serveras, men om någon exempelvis vill snickra kan värden hjälpa till att ta dit en lärare. Värden ska vara en person som omsätter tankar och som kan hjälpa till och realisera önskemål.

Det här är precis vad de boende också önskar att få men som de inte har sedan K2A tog över.
De har bland annat hört hur boende har det nere på Norra Kajen

Norra kajens trygghetsboende
På ett annat trygghetsboende i Sundsvall, Norra Kajen, som också får driftsbidrag av kommunen anordnas det flitigt med aktiviteter och det finns en trygghetsvärd på plats 8-17 alla vardagar.

Camilla Hjältman som är kontaktperson för trygghetsboendet berättar hur en dag på Norra kajen kan se ut.

– Det kan vara allt från att tillsammans med de boende ordna aktiviteter som dans, uppträdanden, fint dukat och service vid lunch, säger Camilla.

Camilla säger att det är mycket upp till de boende själva vilka aktiviteterna blir, men poängterar att mycket sker i samråd med trygghetsvärden. Snart är det en rockabilly-kväll, när raggarbilar och rockig musik tar över innergården och vid midsommar kommer det vara fika och folkdansuppträdande.

– Idag var det Qigong. Massage är också inplanerat, och ikväll är det grillfest i huset,  avslutar Camilla. 

Verkligheten på Lugnets trygghetsboende uppe i Sidsjön är en helt annan.

I del 2 försöker vi förstå vart kommunens bidrag egentligen hamnar men också hur en summa som 50 kronor har kommit att bli en kamp om rättvisa.

Lina Näsholm

Victoria Bergsten

Denice Eriksson