Trots samtal och planering från kommunen, finns det döva seniorer i Jönköpings äldreomsorg som inte har tillgång till den språkliga kompetens som skulle förbättra deras livssituation. – Kommunen vill inte lyssna på någon om det här, lyder klagan från en äldre döv i staden.
I cafeterian på Vätterbygdens Dövas Förening i Jönköping sitter Gordon Johansson, 84, och berättar om sitt liv som äldre döv i kommunen. Gordons fru Monica, som också är döv sedan födseln, är i dag i behov av palliativ vård från äldreomsorgen under sina sista dagar. Gordon beskriver sin förtvivlan över bristerna i äldrevården för hans livspartner. Uppgiven, förklarar han hur Monicas vistelser på korttidsboende mest omfattas av dåsig sömn. När de andra på boendet kan ta del av gemenskapen, lever hon i en tillvaro av ensamhet, utan den stimulans som språk och kommunikation ger oss andra. – Det finns ingen personal på boendet som har den kompetens i teckenspråk som Monica behöver, berättar Gordon.
Vid sina 84 år blickar han även framåt mot den tid då han själv kommer behöva hjälp från äldreomsorgen i kommunen. Precis som för Monica idag, oroar sig Gordon över sin egen framtid om problemet består och han vill se att kommunen sporras till förbättring. – Jag vill att någon talar om för kommunen att de ska ta tillbaka Movadot eller en liknande form. I framtiden behövs den här insatsen och det är ganska bråttom. Jag är 84 nu, vem vet när jag behöver vård?
Foto: Emanuel Henriksson
Omfattningen av personer med dövhet som nått pensionsåldern är svår att utröna. Det rör sig om ett stort mörkertal vilket kan fördubbla den siffra som statistiken visar på. I Jönköpings kommun ska det statistiskt röra sig om cirka 30 personer, men det kan vara betydligt fler. I hela Jönköpings län säger statistiken att det handlar om cirka 70 personer och i hela landet uppgår antalet till över 2 300 äldre personer med dövhet.
Jönköpings kommun listar idag inga boenden eller hemtjänster på sin hemsida som erbjuder teckenspråk som ett språkalternativ. Den kunskap som kan finnas bland personalen är inte signifikant nog att nämna från kommunens sida. För teckenspråkskompetens hänvisar äldrenämnden i stället till Bergiusvägens Gruppbostad, som är ämnad att sköta om människor med funktionsnedsättning. Omsorgen ska också inkludera alla de äldre döva personer som bor i Jönköping.
Forskning visar att bristande tillgång på teckenspråk för äldre med dövhet kan leda till depression och utveckling av andra sjukdomar. Vetenskapliga studier som gjorts på området pekar ut flera negativa aspekter som bristande språkkompetens och otillräcklig förståelse för dövkulturen inom äldrevården får för seniorer som är döva. Ett återkommande lidande är social isolering, då döva inte kan umgås med såväl andra äldre som vårdpersonal på samma villkor.
Problemen har varit känt i flera år. Påverkansorganisationer och dövföreningar har länge sökt hållbara lösningar. 2022 startade Sveriges Dövas Riksförbund och Jönköpings Läns Dövas och Teckenspråkigas Förbund ett projekt kallat Movadot (Mobilt hem- och vårdteam för äldre döva och teckenspråkiga i Jönköpings län). Projektet bestod av ett vårdteam som kan teckenspråk och var aktivt i tre av Jönköpings läns kommuner. De bistod med samma service som hemtjänsten för kommunernas döva seniorer, men med tillägget att de även var ett uppskattat och stimulerande umgänge.
Under cirka två och ett halvt år som Movadot var verksamt märktes en förhöjning i livskvaliteten hos deltagarna i projektet. De fick vård och omsorg från personal som uppfyllde deras språkliga behov samt höll dem uppdaterade om nyheter från dövas umgängeskretsar. Projektet avslutades i februari 2025. Två av de tre kommuner som berördes gav inga tecken på att de skulle fortsätta med ett liknande program. Jönköpings kommun var den enda som sade att de var i en process att skapa en policy som på något sätt skulle efterlikna Movadot.
Gordon, vars fru fick hjälp och stöd under projektet, har trots kommunens planer inte märkt av något initiativ i den riktningen. Tvärtom, har situationen för dem med dövhet återgått till den tigande tiden innan Movadot. – Kommunen måste göra mer. De måste öppna upp äldreomsorgen och anställa personal som kan teckenspråk. Det är liksom det enda kravet vi har, vädjar han.
Det är fler äldre döva Jönköpingsbor än Gordon som oroar sig för sin framtid rörande äldreomsorgen. Oron handlar om isolering och missförstånd i vården, när kommunikationen brister och de inte kan kommunicera med personalen.
